Puls på handleden eller bröstet – vad är egentligen bäst?
Pulsmätning har blivit ett självklart verktyg för många som tränar, oavsett om målet är bättre kondition, viktnedgång eller allmän hälsa. I dag mäts pulsen oftast antingen med en klocka på handleden eller med ett pulsband runt bröstet. Men vilken metod är egentligen mest tillförlitlig – och finns det vetenskapliga studier som jämför dem?
Två olika tekniker
Skillnaden mellan handledsmätning och bröstband handlar i grunden om hur pulsen registreras. Pulsband som bärs runt bröstet mäter hjärtats elektriska signaler, på samma sätt som ett förenklat EKG. Det innebär att varje hjärtslag registreras direkt när det sker. Den här metoden har länge betraktats som guldstandard inom träningssammanhang.
Pulsmätning på handleden använder i stället optisk teknik, så kallad fotopletysmografi (PPG). Klockan skickar ljus in i huden och mäter förändringar i blodflödet för att uppskatta pulsen. Det är en smidig och bekväm lösning, men tekniken är mer indirekt och påverkas av flera yttre faktorer.
Vad säger forskningen?
Flera vetenskapliga studier har jämfört handledsbaserad pulsmätning med bröstband och EKG. Resultaten är relativt samstämmiga: bröstband ger generellt högre noggrannhet, särskilt vid träning med hög intensitet eller snabba förändringar i puls, som intervaller.
En ofta citerad studie av Pasadyn med flera (2019) visade att handledsburna pulsmätare hade större avvikelser jämfört med EKG än vad bröstband hade. Skillnaderna blev tydligare ju mer intensiv och rörelserik aktiviteten var. Liknande slutsatser har dragits i flera systematiska översikter, där man sett att handledsmätning fungerar bäst vid låg till måttlig intensitet och mer jämn belastning.
Handledsmätning kan också påverkas av faktorer som armrörelser, hur hårt klockan sitter, hudtemperatur, hudton och individuell anatomi. Det innebär att två personer kan få olika noggrannhet från samma klockmodell, trots att de gör samma träningspass.
Är handledsmätning dåligt?
Nej – men det är viktigt att förstå vad den lämpar sig för. För vardagsmotion, promenader, lugn jogg eller som ett verktyg för att följa långsiktiga trender i puls och aktivitet fungerar handledsmätning ofta tillräckligt bra. För många är bekvämligheten en avgörande faktor, och den kontinuerliga mätningen under hela dagen är något som bröstband sällan används till.
Däremot, om pulsen används som ett exakt styrmedel i träningen – till exempel för pulszoner, intervaller eller prestationsutveckling – visar forskningen tydligt att bröstband är det mer tillförlitliga valet.
Slutsats
Sammantaget pekar forskningen mot att pulsband runt bröstet ger högst precision och är att föredra vid strukturerad och pulsbaserad träning. Handledsmätning är bekvämare och fungerar bra för generell uppföljning av aktivitet och hälsa, men har större felmarginaler, särskilt vid hög intensitet.
Det bästa valet beror därför inte bara på teknik, utan också på hur och varför du använder pulsmätning. För vissa räcker handledsmätning gott – för andra är ett bröstband fortfarande det mest tillförlitliga verktyget.
Källor
Pasadyn SR et al. (2019). Accuracy of commercially available heart rate monitors in athletes.
https://pmc.ncbi.nlm.nih.gov/articles/PMC6732081/Sartor F et al. (2018). Assessment of heart rate measurement accuracy during exercise.
https://link.springer.com/article/10.1186/s13102-018-0098-0Shcherbina A et al. (2017). Accuracy in wrist-worn, sensor-based measurements of heart rate.
https://journals.plos.org/plosone/article?id=10.1371/journal.pone.0168308Gillinov S et al. (2017). Variable accuracy of wearable heart rate monitors during exercise.
https://www.ncbi.nlm.nih.gov/pmc/articles/PMC5729002/
